“Nu är jag tillbaka som 20-åring och det känns som att komma hem”
Kul att få ett ansikte på dig, berätta gärna vem du är?
Jaa, eller jag började när jag var 2 år och gjorde ett uppehåll vid 13 års åldern då jag ville lägga all energi på skolan. Nu är jag tillbaka som 20 åring och det känns som att komma hem.
Jag heter Josefin Elcar och är snart 20 år. Jag bor i Stockholm med min familj och jobbar på Edblad. Jag älskar att dansa, resa och att vara med vänner och familj. Jag har alltid varit väldigt driven och ger inte upp på något jag brinner för.
Hur föddes intresset för dans? Vad är favoritstilen?
Jag har alltid dansat! Min familj säger att jag började dansa innan jag började gå. Jag hade alltid dansuppvisningar hemma i vardagsrummet och ville att alla skulle titta på mig. Dans har alltid varit JAG.
Favoritstilen skulle jag säga är jazz och showdans. Jag har alltid gillat lite inslag av baletten. Moda klassen som jag gick i nästan 10 år innehöll mycket catwalk övning, vilket var bland det roligaste. Jag älskade verkligen att ”äga scenen”.
Stämmer det att du är tillbaka på Marika’s Dansstudio efter hela 18 år?
Jaa, eller jag började när jag var 2 år och gjorde ett uppehåll vid 13 års åldern då jag ville lägga all energi på skolan. Nu är jag tillbaka som 20 åring och det känns som att komma hem.
Hur känns det att vara tillbaka?
Som att vara hemma och att jag aldrig slutade. Det är så himla roligt!
Även fast vissa saker är lite ovana, tycker jag att det mesta fortfarande sitter i.
Vad tycker du om lärarna? Har någon inspirerat dig lite extra?
Lärarna är toppen! Alla lärare har gjort sina avtryck på olika sätt, men den som alltid kommer ligga mig närmast om hjärtat är Liis. Liis hade jag med mig i princip alla åren och blev som en storasyster för mig. Hon var en stor trygghet och pushade alltid på det där lilla extra som hon visste fanns där. Hon har alltid varit en stor förebild och inspirerat mig. Självklart även Marika som var med från mina allra första hoppsasteg och piruetter med paraplyn och peruker.
Har du något/några tips för de som går i danstankar? Vad är viktigt att tänka på?
Prova! Om man inte har testat förut så måste man prova någon gång. Det värsta som kan hända är att du inte känner att det passar dig. Det är viktigt att tänka på att du gör det för att det är kul och att det är för din skull. Det ska inte kännas som ett måste att dansa, utan det ska vara något du längtar till.
Hur hittar du motivationen till att VÅGA? För de som tvekar på grund av mod, är det kanske något man lär sig med tiden? Tänker på att till exempel stå på scen.
Jag har alltid varit en sådan person som vill utmana mig själv. Hur läskigt något än kan vara så tänk vart du kommer vara om 10 minuter, 2 timmar eller om en dag. Tror du att du kommer tycka att situationen du var i var fruktansvärd eller kommer du vara stolt över att du tog dig igenom det?
Tror du att du kommer att ångra att du inte vågade? Våga! Och njut. Jag har alltid sagt att jag vill uppleva allt i mitt liv, och då måste jag våga. Alla gånger jag varit nervös och intalat mig själv att jag vågar som liten, har gynnat mig nu som vuxen. Jag brukar tänka att vågade jag stå på scenen inför ett publikhav så klarar jag även detta.
Jag har alltid vågat för att bevisa för mig själv, aldrig för någon annan.
Scenen var en trygg plats för mig som liten och scenen var inte bara en scen. Hela dansshowen och dansstudion med lärare och kompisar var scenen och därför blev det en trygghet för mig.
Vad har du för framtidsplaner nu? Var är du om 10 år?
Mina framtidsplaner är att jobba med det som jag tycker är roligt, gå några utbildningar för att få mer erfarenhet. Om 10 år har jag ett eget företag inom inredning sedan några år tillbaka och jag har fortsatt resa runt i världen med min familj. Jag dansar kvar på Marikas och har barn som jag kan ta med dit. Precis som det alltid var min och mammas grej att åka till Marikas varje lördag, vill jag att det ska vara med mina barn.
